Bøker lest i 2014; #3

Bok #3 i 2014 er lest ferdig;

Stenhimlen

av Karin Brunck Holmqvist

Boka ble gitt ut første gang i 1999, hos et lite forlag på Österlen.

Den utgivelsen jeg har, ble utgitt på Kabusa Forlag først i 2010, og som pocket i 2011. 

Så langt jeg kan finne ut, er den ikke gitt ut på norsk - ennå.

Den har 217 sider, og er min 1. bok på svensk i år.

Fra bokas bakside:

"Hemmadottern Erna är 34 år och okysst. Hon är klipsk, kontnärligt begåvad och har ett hjärta av guld. Hennes stränga pappa underlättar inte direkt livet för Erna och hennes mamma, men när de små kustsamhällena på Österlen invaderas av konstnärer och andra sommarboende njuter Erna.

På auktionen efter framlidne rektor Egon Påhlsson ropar Erna in en årsbok från hembygdsföreningen, och träffar Börje som flyttat till Österlen från Stockholm för att arbeta som keramiker. Trots sin stränga far och ängsliga mor tar Erna mod till sig och ger sig in i sitt livs största äventyr."

Det var egentlig en ren tilfeldighet at jeg kommer over denne boka sist sommer. Jeg var på utkikk etter Sirila gentlemen sökes for den var den eneste boka jeg manglet av Brunck Holmqvist. Trodde jeg.

Mens jeg tittet i hyllene i den svenske bokhandelen oppdaget jeg flere bøker av samme forfatter som jeg aldri hadde sett i Norge. Når det i tillegg var "kjøp 4, betal for 2", ble det ikke vanskelig å plukke med seg noen flere bøker enn den ene jeg hadde gått inn for å kjøpe.(Er det ikke alltid sånn?)

For den som liker Karin Brunck Holmqvists måte å skrive på - så vil ikke Stenhimlen skuffe.

Den har til og med noe mer enn flere av de andre bøkene. Det finnes en større dybde, et større alvor, fint balansert med den humoren og skildringene vi kjenner så godt fra før.

Karins fortellerevne, måten hun skildrer og beskriver mennesker og omgivelser på, er fantastisk. Etter å ha feriert noen ganger i Skåne og på Österlen, kjenner jeg igjen den vakre naturen, og drømmer meg tilbake til deilig, skånsk sommer. Samtidig er personkarakteristikkene fabelaktige, og jeg er glad jeg har lest den på svensk. Det er noe med formuleringer og ordvalg som ikke blir det samme på norsk.

Stenhimlen er et smykke av ei bok, ganske enkelt.